Det är så jobbigt när humöret dalar så dant.
Ena stunden så är jag glad och känner mig på topp, men sen nästa sekund så känner jag mig ledsen och sårbar.
Om det bara kunde vara bra.

Så mycket känslor inom mig som jag vill dela med mig av. Försöker visa dem, men känns som om jag inte kan visa mer än vad jag gör. Är så rädd att det ska bli fel och att allt ska krossas.
Känner mig så tjatig och jobbig. Vill bara veta vad jag ska göra och säga.
Hur jag ska bete mig, om det är rätt det jag gör eller om det är helt i onödan.

Sen så känns det som om jag inga vänner har kvar, sitter för det mesta ensam om dagarna och kvällarna.
Saknar allt det där då man var yngre, då man slapp att tänka på att man var vuxen. Då ingen av vännerna hade familj och barn.

Känner mig mer eller mindre ensam...

" Gör vad du kan med det du har där du är "

Kändes skönt att fått jobba natt, man känner sig lite piggare och gladare.
Mer jobb kommer det som sagt att bli en vecka framåt.

Ska snart fixa mig och sedan gå ut och gå med Pelle och Polly och låta dem springa av sig på fotbolls planen.
Sedan blir det laga lunch, sen upp till Hedvig och rida henne eller så blir de longera så hon får springa av sig lite.

" En kall höstvind blåser genom mitt hår

Under natthimlen jag ensam står

Ett par ögon lyser mot mig

Jag såg en man, jag såg dig

Du log och tog min hand i din

Jag log och tänkte, han är bara min

Med glittrande ögon och rosenröd om in kind

försvann han åter in i en kall höstvind "